Kvalitetsreglerna i DOQ Priorat hanteras av Consell Regulador, som är en sammanslutning av vinodlarna själva och inte någon myndighet. Reglerna är skapade för att bibehålla och måna om kvaliteten på vinerna från området. Här regleras t.ex. vilka druvsorter som är tillåtna, hur många vinrankor det får vara per hektar, att alla druvor måste skördas för hand, att druvorna måste transporteras i små korgar om max 20 kg till vineriet, att röda viner måste ha en alkoholhalt av minst 13,5 % och mycket annat.
Det är också Consell Regulador som provar och utvärderar varje vin för att säkerställa att odlaren har följt kvalitetsreglerna. Först därefter får flaskan den orangebruna etiketten märkt med PRIORAT och en spårningskod.
Att odla och tillverka vin i Priorat är förenat med mycket manuellt arbete, både i vingården och i vineriet. Dessutom är vingårdarna ofta branta och steniga, så det finns ingen möjlighet att komma åt något med maskiner. Så allt arbete i vingården (beskärning, plöjning, plantering, gallring och slutligen skörd) är manuellt. Det blir många och långa dagar ute på sluttningarna. Traktorer används också, men oftast bara för transporter.
Väl i vineriet fortsätter det manuella arbetet. Sortering av druvorna, omrörning under jäsning, bedömning av utvecklingen, förflyttning mellan tankar och tunnor, rengöring osv görs av vinmakaren så att vinet blir som man har tänkt sig. Det vimlar av små beslut som måste tas under hela processen, och varje årgång har sin särskilda utmaning. Buteljering och etikettering sker med maskinellt stöd, men man ser ofta också vinmakare som klistrar på etiketterna på sina flaskor för hand. Upplagorna blir förstås små, kanske några tusen flaskor.
Det är druvorna från vingården som gör vinet. Jäsningen startar med den jäst som naturligen finns på druvorna. Många odlare är ekologiskt certifierade eller följer biodynamiska principer, så tillsatserna hålls till ett minimum. Svavel används som ett medel mot mjöldagg ute på vingården, och små mängder sulfiter kan också tillsättas som konserveringsmedel i det färdiga vinet. Men själva jäsningen genererar också sulfiter i sådan mängd att det måste deklareras. Därför finns märkningen "innehåller sulfiter" på alla viner, och man talar ofta om naturliga sulfiter (som kommer sig av jäsningen) och tillsatta sulfiter (som man vill hålla till ett minimum).
Som motpol till den hantverksmässiga vintillverkningen finns den industriella tillverkningen av vin. Här premierar ofta vinmakaren volym istället för kvalitet. Resultatet är inte sällan boxviner, billiga viner för varuhusens hyllor och specialviner som importören beställer (tänk kändisviner).
Här är allt tvärtom. Producenten äger sällan sina vingårdar utan köper druvor av vinbönder i närheten eller långt borta. Vinrankorna hanteras för att ge stor avkastning och graden av mekanisering i vingården är hög. Besprutning är vanligt. Skörden sker maskinellt och druvorna transporteras i stora lastbilar eller tankar. I vineriet tillsätts en särskild sorts industriell jäst för att ge vinet den smak man vill ha. Råvaran, dvs druvorna (sorten, ursprunget och kvaliteten) spelar mindre roll. Andra tillsatser är vanligt. Ibland tillsätts socker eller druvjuice mot slutet för att vinet ska upplevas som fylligare. Upplagorna blir förstås mycket större, kanske uppåt hundra tusen eller miljoner flaskor.
Kan man då säga att ett hantverksvin är "bättre" än ett industriellt vin? Det får var och en avgöra efter eget tycke och smak. Ett tips om du vill stödja den hantverksmässiga tillverkningen och vara säker på att vinodlaren har kontroll på hela kedjan är att spana efter orden "Viticultor - Elaborador" i vit text på PRIORAT-etiketten. Då vet du att producenten för den flaskan både odlar vindruvorna och tillverkar vinet!